top of page
  • Skribentens bildPake Daigen Hall

Sangha - ett verb

av Pake Daigen Hall (in English below)

"Säg inte det Ananda, säg inte det; Beundransvärd vänskap, beundransvärt sällskap, beundransvärt kamratskap är faktiskt hela det heliga livet. När en munk har beundransvärda människor som vänner, följeslagare och kamrater, kan han förväntas att utveckla och följa den ädla åttafaldiga vägen."

-Upaddha Sutta, Buddha talar med Ananda om vikten av sangha



Jag försökte praktisera buddhism och zen ensam under många år. Livrädd för att hamna i någon sekt som skulle hjärntvätta mig och tvinga mig in i ett sätt att leva och förstå Buddhas lära som jag inte veta av. Istället vände jag mig till böcker och fantiserade om att någon gång gå i kloster, helst i en grotta i ett berg i Himalaya, utan att se paradoxen. Visst försökte jag meditera, men det blev sporadiskt och utan att det blev en vardaglig vana.


Till sist så visste jag åtminstone att Buddhas väg var en väg jag ville och behövde gå. Nu hade rädslan för att hamna i en sekt långsamt skiftat mot en överdriven respekt för den buddhistiska traditionen, vilket gjorde att jag trots längtan och behovet av en sangha inte kunde med att söka upp en grupp. Istället för att direkt söka mig till en sangha, så bestämde jag att jag skulle meditera och recitera föreskrifterna varje dag i två år - och om jag fortfarande kände ett behov av en sangha och en längtan, så skulle jag ta kontakt.


Två år gick, jag höll mitt åtagande, och det var dags att ta kontakt med en buddhistisk gemenskap. Trots all daglig meditation och recitation, alla böcker jag hade läst och allt jag hade tänkt om den buddhistiska vägen, så var det ett skifte i mitt eget utövande att bli del av en sangha. Kanske är det den erfarenheten och upplevelsen som sedan dess påverkat mig och gör att byggandet av sangha varit och är en central del av mitt utövande. Nu försöker vi bygga och etablera en sangha för socialt engagerad buddhism i Sverige, vilket återigen fått mig att fundera över vad sangha är. Dessutom håller jag just nu på att avveckla en yogashala i Göteborg, där en slags sangha skapats under många år. Där möter jag både i mig själv och i de som praktiserar där en sorg över att denna plats ska försvinna. Så vad är en sangha? Och hur skapar vi en stöttande, inspirerande och stark sangha som överlever svårigheter?



Sangha är ett verb. Jag tänker att sangha är något vi gör, och något vi gör tillsammans. Sangha är inte bara något som finns, utan blir till tillsammans med vår intention, vår dedikation och genom att vi ibland prioriterar att mötas i utövandet av Buddhas väg. Sangha är inte en förening, organisation eller instution som bara finns där oaktat vårt eget engagemang. För att sangha ska finnas där när vi behöver, så behöver vi hjälpa till att hålla den vid liv, även om jag för tillfället inte kan vara med på allt, eller känner ett starkt behov av att praktisera med andra. Sangha är inte heller ett företag där vi bara betalar in som kunder och kan förvänta oss att plocka ut vad vi har betalt för. Sangha blir till genom intention, dedikation och praktik tillsammans.


Sangha är något som görs bortom tid och rum. Vi står på axlarna av oändligt många andra som gått Buddhas väg före oss, som fört traditionen och utövandet vidare. Vi bär varandra här och nu genom att bara vara med och skapa förutsättningar för att traditionen hålls levande. Vi bär de de som kommer att praktisera genom att göra det nu.

Den är inte begränsad till en viss plats, vissa lokaler - hur fint vi än lyckats göra ett tempel, och hur länge vi än praktiserat där - utan finns genom att traditionen, metoderna, läran, föreskrifterna utövas och vi med gemensam intention möts i det.


I grunden bygger sangha också på att ge. Vi ger det vi kan och har, utan att förvänta oss något tillbaka. Dana, det buddhistiska ordet för generositet/gåva, är en grundbult i byggandet av sangha. När vi ger av vår tid i meditation, i studerandet av föreskrifterna och Dharma i stort, så upprätthåller vi traditionen och ger näring till sanghan. När vi ger ekonomiskt till vad vi samlar in pengar till, eller en medlemsavgift, så ger vi samtidigt möjlighet för andra att ta del av praktiken.



Tillsammans har vi en möjlighet att vakna upp. Tillsammans har vi en möjlighet att mildra lidandet. Tillsammans kan vi göra en annan värld möjlig.


Din sangha – familj, vänner och utövare – är jorden, och du är fröet. Oavsett hur kraftigt fröet är, om jorden inte ger näring, kommer ditt frö att dö. En bra sangha är avgörande för utövandet. Hitta en bra sangha eller hjälp till att skapa en.

-Thich Nhat Hanh, Cultivating the Mind of Love


Sangha - a verb

by Pake Daigen Hall

"Don't say that, Ananda. Don't say that. Admirable friendship, admirable companionship, admirable camaraderie is actually the whole of the holy life. When a monk has admirable people as friends, companions, & comrades, he can be expected to develop & pursue the noble eightfold path."

- Upaddha Sutta, Buddha talking to Ananda about the importance of Sangha


I tried to practice Buddhism and Zen alone for many years. Terrified of ending up in some cult that would brainwash me and force me into a way of living and understanding Buddha's teachings that I don't know about. Instead, I turned to books and fantasized about someday going to a monastery, preferably a cave in a Himalayan mountain, without seeing the paradox. Of course I tried to meditate, but it became sporadic and without becoming a daily habit.


In the end, at least I knew that the Buddha's path was a path I wanted and needed to follow. Now the fear of ending up in a sect had slowly shifted to an excessive respect for the Buddhist tradition, which meant that despite the longing and need for a sangha I could not seek out a group. Instead of immediately applying to a sangha, I decided that I would meditate and recite the precepts every day for two years - and if I still felt a need for a sangha and a yearning, I would make contact.


Two years passed, I kept my commitment, and it was time to connect with a Buddhist community. Despite all the daily meditation and recitation, all the books I had read and all I had thought about the Buddhist path, becoming part of a sangha was a shift in my own practice. Perhaps it is that experience and experience that has since influenced me and means that the building of the sangha has been and is a central part of my practice. Now we are trying to build and establish a sangha for socially engaged Buddhism in Sweden, which again made me think about what a sangha is. In addition, I am currently winding down a yogashala in Gothenburg, where a kind of sangha has been created for many years. There I encounter both in myself and in those who practice there a sadness that this place will disappear. So what is a sangha? And how do we create a supportive, inspiring and strong sangha that survives hardship?


Sangha is a verb. I think that sangha is something we do, and something we do together. Sangha is not just something that exists, but comes into being together with our intention, our dedication and through our sometimes prioritizing meeting in the practice of the Buddha's path. Sangha is not an association, organization or institution that just exists regardless of our own commitment. For the sangha to be there when we need it, we need to help keep it alive, even if at the moment I can't attend everything, or feel a strong need to practice with others. Sangha is also not a company where we just pay in as customers and can expect to take out what we paid for. Sangha comes into being through intention, dedication and practice together.


Sangha is something that is done beyond time and space. We stand on the shoulders of countless others who have walked the Buddha's path before us, who have carried on the tradition and the practice. We carry each other here and now by simply being involved and creating the conditions for the tradition to be kept alive. We carry those who will practice by doing it now.


It is not limited to a certain place, certain premises - no matter how nice we managed to make a temple, and no matter how long we practiced there - but exists through the practice of the tradition, the methods, the teachings, the regulations and we meet in it with a common intention.


Fundamentally, the sangha is also based on giving. We give what we can and have, without expecting anything in return. Dana, the Buddhist word for generosity/gift, is a cornerstone in the building of the sangha. When we give of our time in meditation, in the study of the precepts and the Dharma at large, we uphold the tradition and nourish the sangha. When we give financially to what we collect money for, or a membership fee, we simultaneously give others the opportunity to take part in the practice.


Together we have an opportunity to wake up. Together we have an opportunity to alleviate the suffering. Together we can make another world possible.


Your sangha—family, friends, and practitioners—is the soil, and you are the seed. No matter how vigorous the seed, if the soil does not provide nutrients, your seed will die. A good sangha is essential to the practice. Find a good sangha or help create one.

- Thich Nhat Hanh, Cultivating the Mind of Love




Comments


bottom of page