av Rebecka Arman
(in English below)
Ickevåldskommunikation är en av de praktiker som några av oss inom Svalornas sangha övar. Den metod vi övar förkortas ofta till NVC som står för Non Violent Communication, Jag själv är en ivrig student inom metoden. Vad spelar skicklig kommunikation för roll för en buddhist? Jo, jag vill påstå att en stor del av vårt lidande uppkommer i relationer och kommunikation med andra, genom konflikter, osämja, brist på kontakt, förståelse och rena missförstånd.
NVC består av fyra tydliga delar:
1) Kommunicera och lyssna på sina egna och andras observationer av något som hänt.
2) Beskriva känslorna som väcks.
3) Berätta att känslorna orsakas av värderingar, preferenser eller behov som de berörda har. 4) Att formulera specifika och genomförbara önskningar för att tillgodose och möta preferenserna eller behoven, för alla inblandade.
Om jag på detta sätt kan bidra till att minska mitt eget och andras lidande bara genom att välja andra ord och ordföljd, eller ställa andra frågor, då ser jag det som en buddhistisk praktik. Den viktigaste grunden i NVC är nämligen att möta sig själv och andra utan att värdera att vi är dåliga eller gör fel. När jag förklarar NVC och säger detta, brukar många, inklusive jag själv, haja till. Det liknar i mina ögon det som buddha ska ha sagt vid tidpunkten för sin upplysning: "Under över alla under, vi är alla hela och perfekta." Det är så radikalt så det gör ont. Hur kan det vara sant, när så många av oss skapar så mycket lidande för andra? Hur kan det inte vara fel och betyda att vi är dåliga?
Enligt NVC så finns det en annan icke-dömande förklaring: alla varelser har preferenser, värderingar och behov. Inom buddhismen kallas det nog för begär, okunskap och aversion (sinnesgifterna). Både meditation och NVC syftar till att genomskåda, förstå, och "släppa" dessa sinnesgifter. Inom zen görs det genom att försöka lösgöra sig från jagets betingade kraft och inom NVC handlar det istället om att hitta sätt att lyssna på sinnesgifterna. Med NVC går det att vara kreativ i att skapa harmoni med andras begär/aversioner/okunskap, så att det inte leder till lidande utan tvärtom, till medkänsla och lycka.
Jag har märkt att NVC-kommunikation är underbart behaglig och relativt lätt i de sammanhang när jag har lugna och förtroliga samtal, där jag och andra oss tillräckligt trygga för att känna efter och formulera oss öppet och sårbart. Däremot är det ohyggligt svårt att praktisera när det behövs som mest, det vill säga när jag själv eller andra är upprörda och är översköljda av stressreaktioner (fight, flight, freeze, fix, osv). Det är just då som det automatiska mönstren och "Jaget" styr, det vill säga behovet att skydda mig från det jag tror är omvärlden och som jag tror är farligt. De gånger jag ändå lyckas stanna upp och lita på, eller våga testa NVC istället, så har det gjort stor skillnad i att skapa kontakt med andra mer fredliga, medkännande delar av mig själv och andra.
Förutom konflikthantering så är NVC ett språk, teknik och förhållningssätt som jag använder för att lyssna på mig själv för att förstå mig själv bättre. Ibland räcker det långt att bara förstå någon eller bli förstådd av mig själv. Svalornas sangha har under flera år ordnat fysiska återkommande träffar som sedan gick över i retreats och online-träffar för att öva NVC. Välkomna!
Non Violent Communication - a Buddhist practice?
by Rebecka Arman
Nonviolent communication is one of the practices that some of us in the Sangha practice. The method we practice is often abbreviated to NVC, which stands for Nonviolent Communication. I myself am a keen student of the method. What role does skillful communication play in a Buddhist? Well, I want to say that a large part of our suffering arises in relationships and communication with others, through conflicts, disagreements, lack of contact, understanding and pure misunderstandings.
NVC consists of four clear parts:
1) Communicate and listen to your own and others' observations of something that happened.
2) Describe the feelings evoked.
3) Tell that the feelings are caused by values, preferences or needs that those affected have. 4) To formulate specific and feasible desires to accommodate and meet the preferences or needs, of all involved.
If in this way I can contribute to reducing my own and others' suffering just by choosing different words and order of words, or asking different questions, then I see it as a Buddhist practice. The most important foundation in NVC is namely to face oneself and others without valuing that we are bad or make mistakes. When I explain NVC and say this, many, including myself, tend to balk. It seems to me similar to what the Buddha is supposed to have said at the time of his enlightenment: "Wonder of all wonders, we are all whole and perfect." It's so radical it hurts. How can that be true, when so many of us create so much suffering for others? How can it not be wrong and mean we are bad?
According to NVC, there is another non-judgmental explanation: all beings have preferences, values and needs. In Buddhism it is probably called desire, ignorance and aversion (the poisons of the mind). Both meditation and NVC aim to see through, understand, and "release" these mind poisons. In Zen it is done by trying to detach oneself from the conditioned power of the self and in NVC it is instead about finding ways to listen to the gifts of the senses. With NVC, it is possible to be creative in creating harmony with other people's desires/aversions/ignorance, so that it does not lead to suffering but, on the contrary, to compassion and happiness.
I have found that NVC communication is wonderfully comfortable and relatively easy in those contexts when I have calm and confidential conversations, where I and others feel safe enough to feel and express ourselves openly and vulnerable. On the other hand, it is terribly difficult to practice when it is most needed, i.e. when myself or others are upset and overwhelmed by stress reactions (fight, flight, freeze, fix, etc.). It is precisely then that the automatic patterns and the "I" rule, i.e. the need to protect myself from what I think is the outside world and which I think is dangerous. The times I still manage to stop and trust, or dare to try NVC instead, it has made a big difference in connecting with other more peaceful, compassionate parts of myself and others.
In addition to conflict management, NVC is a language, technique and approach that I use to listen to myself to understand myself better. Sometimes just understanding someone or being understood by myself goes a long way. For several years, the Svalornas sangha has arranged regular physical meetings, which then transitioned into retreats and online meetings to practice NVC. Welcome!
Comments