top of page

Bearing Witness to Nature

Skribentens bild: Pake Daigen HallPake Daigen Hall

av Pake Daigen Hall (in English below)


I Zen Peacemakers kommer vår praktik från de tre principerna;

Icke-vetande

Bära vittnesmål

Agerande


Dessa grundsatser var en inspiration för mig att ta ut övningen ur templet, ur zendo. För många år sedan nu, när jag fortfarande praktiserade inom Zenbuddhistiska Samfundet och var Sanghaledare för Göteborg Zen Center, bestämde jag mig för att några av våra zazenkai (dagar av meditation, eller endagsretreater) under ett år skulle hållas utanför våra murar, i naturen . Det kan vara i skogen, i vackra parker i staden, eller på öar i skärgården utanför Göteborg.


De tre principerna av att icke-vetande, att bevittna och agera är alla sätt att vakna upp, och frukten av vårt uppvaknande. Icke-vetande är att släppa taget om det vi tror att vi vet, våra vanliga sätt att uppfatta oss själva och världen och öppna upp för prajna, visdomen innan vi vet. I Zen görs det oftast genom zazen, meditation och att arbeta med koaner. Men det kan också vara platser, möten eller att göra saker som tar oss bort från vårt vanliga dualistiska tankesätt. Från denna plats av icke-vetande bevittnar vi världens glädje och lidande genom att bli ett med vad som än är närvarande. Och ur det kommer den tredje grundsatsen: agera. När vi inte längre är bundna av våra vanliga sätt att tänka och reagera, och från den djupa medkänsla och kärleksfulla vänlighet som att vara Ett med vad som än är just här ger upphov till, handlar vi därefter. Vi gör det som behöver göras med vilken kunskap, saker, energi vi än har. Bernie Glassman brukade kalla det, ingredienserna i vårt liv.



Så genom att vara i till exempel skogen, genom att göra zazen med träden, mossa och lavar. Med spindlar, myror och myggor, och fåglarnas sånger eller en mus snabba fötter under torra löv börjar vi bli Ett med skogen. Och något förändras. Visst kan det vara stor stillhet i sinnet och kroppen, men en kärlek och omsorg om denna stora jord vaknar också. När vi är Ett, tänker vi inte på granarna som något annat än mig, och vi vill inte skada oss själva genom att skada träden eller djuren som lever i skogen. En benägenhet att göra vad vi kan kommer upp och växa sig starkare.



Men den vetande sidan har också sin plats i Bearing Witness. När vi börjar släppa vårt vanliga, vanliga sätt att se på skogen, eller naturen i allmänhet, uppstår ett under. Vi börjar förundras över världen som små barn gör. Den rena glädjen av att vara vid liv och få vara en del av ett så intrikat livsnät har potentialen att fylla oss med djup tacksamhet och ännu mer nyfikenhet på vad denna skog faktiskt är. Så en del av Bearing Witness to Nature är också att lära känna och förstå hur vi behandlar Moder Jord, skogarna, haven eller någon annan del av den. Sedan växlar vi mellan att öva i naturen, att bara vara Ett med naturen och att "studera den". Att studera det är ett brett begrepp här, kanske genom att bara spendera mer tid i skogen och lära sig namnen på olika träd, eller fåglar, eller känna igen spåren efter djuren som lever här. Det kan vara att läsa en bok om svampar, eller skogar. Det kan vara att besöka webbplatser för organisationer som arbetar för att skydda miljön, eller kanske gå med i en. Och det kan vara genom att läsa poesi om naturen.


Ur detta föds en medkänsla som driver oss till handling här och nu.



Bearing Witness to Nature

In the Zen Peacemakers our practice comes from the three tenets;

  • Not-knowing

  • Bearing Witness

  • Taking Action

These tenets where one inspiration for me to bring the practice out of the tempel, out of the zendo. Many years ago now, when I still practiced within Zenbuddhistiska Samfundet and was Sangha leader for Göteborg Zen Center, I decided that some of our zazenkai (days of meditation, or one day retreats) during a year should be held outside our walls, in nature. It could be in the forest, or in beautiful parks in the city, or on islands in the archipelago outside Göteborg.


The three tenets of Not-knowing, Bearing Witness and Taking Action are all ways to wake up, and the fruit of our awakening. Not-knowing is letting go of what we think we know, our habitual ways of perceiving the ourselves and the world and opening up to prajna, the wisdom before knowing. In Zen it's most often done by zazen, meditation, and working with koans. But it can also be places, meetings or doing things that takes us away from our ordinary dualistic mindset. From that place of Not-knowing we Bear Witness to the joy and the suffering of the world, by becoming One with whatever is present. And out of that comes the third tenet: Taking Action. When we no longer are bound by our habitual ways of thinking and reacting, and from that deep compassion and loving-kindness that being One with whatever is right here gives rise to, we act accordingly. We do what needs to be done with whatever knowledge, things, energy we have. Bernie Glassman used to call it, the ingredients of our life.


So by being in for example the forest, by doing zazen with the trees, moss and lichens. With spiders, ants and mosquitos, and the songs of the birds or the quick feet of a mouse under dry leaves we start to become One with the forest. And something changes. Of course there can be great stillness in the mind and body, but a love and care for this great Earth also awakens. When we are One, we don't think of the firs as something other than me, and we don't want to hurt ourselves by hurting the trees or the animals that live in the forest. An inclination to do what we can comes up and grow stronger.


But the knowing side has it's place too in Bearing Witness. When we start to let go of our habitual, ordinary way of looking at the forest, or nature in general, a wonder arise. We begin to marvel at the world as little children do. The pure joy of being alive and getting to be part of such a intricate web of life has the potential to fill us with deep gratitude and even more curiosity of what this forest actually is. So part of Bearing Witness to nature is also to getting to know and understand the way we treat Mother Earth, the forests, the oceans or any other part of it. Then we alternate between practicing in nature, just being One with nature and "studying it". Studying it is a broad term here, maybe by just spending more time in the forest and learning the names of different trees, or birds, or recognizing tracks of the animals that live here. It can be reading a book about fungi, or forests. It can be visiting websites of organisations that work to protect the environment, or maybe joining one. And it can be through reading poetry about nature.


From this a compassion is born that compels us to action here and now.


bottom of page